KOL-skolan sett på en vanlig dator

Smyglansering av vår första mikrowebbplats

Idag smyglanseras regionens första, mig veterligen, mikrowebbplats. Den officiella lanseringen är först på fredag eftersom vi vill kunna fånga upp buggar som är uppenbara utan att våra användare ska få en dåligt första intryck.

Det var även denna gång tur att vi är lite lätt nojjiga när det gäller lanseringar. Denna gång visade det sig att vi behövde göra lite konfiguration för att fånga in statistik om hur mikrowebben används, dessutom hade vi missat att det fanns ett separat fält för sidtitlar. Utan sidtitlar hade vi haft lite användbarhetsproblem när någon bokmärkte en sida, och de klickbara titlarna i sökmotorerna hade också sett skumma ut.

KOL-skolan på en IphoneDetta putsande inför den officiella lanseringen sitter min kollega Kajsa Söderberg och sliter med säkert ända fram tills hon berättar för vår ”kund” att mikrowebben är publik på fredag. Kajsa är den som från regionalt håll hjälp Skaraborgs Sjukhus Skövde med att ta fram innehåll, varit rådgivande m.m.

Vad är poängen med en mikrowebbplats?

Vi har inte ännu något facit på hur bra den här webbplatsen kommer fungera, den körs trots allt som en pilot under ett år och kommer därefter att utvärderas.

Målsättningen har varit att erbjuda ett kostnadseffektivt alternativ till verksamheternas frekventa önskningar om att bygga appar till mobiler, men utan att landa i det trygga beteendet med trycksaker. Mellanvägen är att bygga en extremt fokuserad webbplats utan den ofta överrumplande navigationen, massa kolumner hit och dit, och annat som kan kännas spretigt om vi lagt detta material på vår vanliga webbplats. Med andra ord har vi levt efter den halvt okända designprincipen Persuasive Web Design, det vill säga att behålla användarens fokus på det viktigaste, nämligen det innehåll hen behöver känna till.

Ja, den är ‘mobile first’

Mikrowebbplatsen är byggd i Episerver och ska leva upp till att sätta den mobila användarens behov i första rummet. Det har ställt krav på hela designprocessen. Först och främst att hushålla med vilka stödjande ramverk man använder sig av. Ramverk använder man för att inte uppfinna onödigt många hjul vid varje projekt. I detta projekt valde jag (som kodat prototypen) att endast använda Jquery för Javascript och Skeleton för CSS för att få grundläggande utseende och responsivt beteende. Har man oförskämt gott om tid kan man trimma bort även det fettet, men alldeles för många webbutvecklare förväntar sig att få använda Jquery så det är inte en strid man tar vid ett projekt som ska bli riktigt billigt.

För att göra dessa krav mätbara satte vi tidigt upp en prestandabudget. Den ställer krav både på webbutvecklarna och redaktören, bland annat ska varje sida på mikrowebben leva upp till följande:

  1. Max 399kb för en sidvisning.
  2. Under 3 sekunder för komplett laddning av sida, mätt från en trådad uppkoppling.
  3. Under 10 sekunder för komplett laddning av sida mätt på 3G-uppkoppling.

Det var inte slut på krav där, dessutom ska regionens lägstanivå av webbkvalitet följas, nämligen (kommentarer inom parentes):

  1. Vara testade och säkrade mot WCAG 2 nivå AA (dvs följa en mätbar lägstanivå av standardiserad tillgänglighet).
  2. Anses vara mobilvänliga enligt Googles mobilvänlighetstest (för att veta om Google anser att vi lever upp till designprincipen mobile first).
  3. Med exempelinnehåll uppvisa minst 75 av 100 i Google Pagespeed med mobila inställningar, och minst 90 för dator (koll så inte Googles riktlinjer anger att vi är slösaktiga med prestandan på mikrowebben).
  4. Ha 100 av 100 möjliga i användarupplevelse enligt Google Pagespeed mätt mobilt och dator (vi ska förstås inte ha problem med användbarhet).
  5. Max 2 CSS-filer laddas in (så länge som man kör HTTP 1.1 är det viktigt att minimera antalet filer som laddas in, annars blir sajten långsam i onödan).
  6. Max 3 Javascript-filer laddas in (samma orsak som ovan).
  7. Använda CSS Sprites eller motsvarande teknik för att minska antalet bildfiler att ladda ner (samma orsak som ovan, i detta fallet så görs en bildkarta som innehåller flera bilder och med hjälp av ett litet ”titthåll” så visar man upp en bild i taget på webbsidan).

Hur väl vi lever upp till prestandabudgeten är mitt ansvar som webbanalytiker att kolla upp med jämna mellanrum. Många av våra krav kan man kolla upp automatiskt genom att jobba mot så kallade APIer. Då kan en sida när den är helt ny köras igenom ett antal kvalitetstester och så kommer en rapport till redaktören – lite min variant av fartkamerorna på bilvägarna 😛

Vad kôstar det då?

Man kan ju räkna på lite olika sätt, men de externa kostnaderna lyckades vi minimera genom att själva göra så mycket som möjligt. Vi tog själva fram en prototyp (som andra förstås får knycka koden till), satt upp prestandabudget och lagt massor med tid på innehållet. Den interna tiden är svår att bedöma, särskilt med tanke på att väldigt många varit inblandade i framtagandet av innehållet.

Om någon annan gillar vår prototyp är det fritt fram att göra en kopia och bygga in i sitt webbpubliceringssystem.

En digital broschyr ≈ e-bok?

Ursprungligen var tanken att mikrowebbplatsen också skulle erbjudas som en nedladdningsbar e-bok, men det sidoprojektet har stannat av lite. Möjligen kommer vi förpacka KOL-skolan, eller liknande projekt, som en e-bok. Nöten att knäcka med en e-bok är att den visserligen går att uppdatera, men vi kan inte garantera att de som har e-boken tar emot uppdateringen (lika lite som de som råkar ha skrivit ut webbsidan). Med andra ord vill vi fundera lite mer kring utmaningen med distribution.

Något vi däremot är klara med är hur vi tar fram e-böcker som ser ut som de kommer från VGR. På byråkratiska så har vi tagit fram ett tjänsteutlåtande ”Hur man producerar e-böcker inom VGR” (exempelfiler här) och programmet som föll oss i smaken heter Calibre – gratis och öppen källkod 🙂

E-bokens styrka är att den fungerar även när man inte har en uppkoppling mot nätet. Att bygga en webbplats med motsvarande teknik, så kallad offline first, är än så länge väldigt dyrt och de app-projekt vi haft har visat sig årligen kosta mer än vad mikrowebb + e-bok kostar totalt.

En e-bok så som vi tänkt oss dem är i formatet .Epub, det vill säga inte en PDF. PDF funkar ju bra för utskrift men du som testat att läsa en PDF-fil på din mobil inser snabbt hur dålig lösning det är med fixerad radlängd – du får konstant skrolla sidledes och det är svårt att veta vilken rad man ska börja om på.

En Epub däremot kan likt en responsiv webbplats anpassa sig till den pryl den öppnas i. Säg att det är din mobil, du sitter på en skakig buss och det är mörkt? Inga problem, då byter du till mörk botten och ljus text så slipper du bli bländad, sen ställer du textstorleken efter hur stor du vill ha den. Texten och bild kommer automatiskt flöda inom det utrymmet som finns tillgängligt, precis som en välbyggd webbplats. Dessa justeringar är också det som gör att folk med funktionsnedsättningar kan ta del av materialet. Epub är bra grejer, men inte så välkänt ännu.

Men konkurrerar ni inte med 1177.se med dessa digitala vårdbroschyrer?

Nej, det tycker vi inte. Vi har faktiskt diskuterat detta under säkert ett års tid och vi kommer som sagt att utvärdera detta arbete i slutet av 2016. Då kommer vi ännu en gång ta upp diskussionen med vår 1177 Vårdguiden-redaktion (som råkar vara nära kollegor till mig och Kajsa). Om deras bedömning är att det är logiskt att flytta in materialet dit är det inte oss emot. Än så länge har vi inte tagit ställning till att detta är ett sätt vi ska fortsätta jobba på. Om vi kommer fram till att det fungerar tillfredställande är det bara en fördel att hamna på 1177 Vårdguidens webbplats eftersom vi har massor med besökare där. En helt vanlig månad har vi cirka en miljon besök, varav många säkert är återkommande, men av de 1,6 miljoner invånare vi har inom vårt upptagningsområde är det verkligen inte illa!

Med tanke på att gamla Mina Vårdkontakter håller på och flyttar in i 1177 Vårdguiden som dess e-tjänster finns det all anledning att hålla denna fråga öppen. Det material som vi tagit fram är i gränslandet mellan vad läkaren lämnar över i patientens hand och en standardiserad rekommendation (som än så länge bara gäller hos KOL-teamet i Skaraborgs Sjukhus Skövde, antar jag).

Min kollega Kajsa Söderberg kommer skriva en post här i sinom tid, med lite mer vinkel från ehälsa, hennes konsulterande roll och vad de gjort i projektet.

Kolla in kolinfo.vgregion.se om du är nyfiken på resultatet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s